Bagels en regnig söndag

Jag bakade bagels i dag. Min favorit med russin och kanel (efter det här receptet). Om man inte kan ge sig ut i världen får man ta världen in i sitt hem! En café au lait och hembakad chokladcroissant kan ta oss till Frankrike på ett kick. Bagels med cream cheese och svart kaffe tog oss till NYC. För även om vi inte kan resa dit så ofta vi önskar i verkligheten, kan vi ju alltid drömma...

För precis två år sedan var vi ändå där, min Markus och jag. Fem hela dagar på tu man hand i NYC. Vi hade båda varit där tidigare men aldrig tillsammans. Vi bodde på ett litet hotell mitt i smeten. Små vindlande trappor tog oss högst upp till ett litet rum utan utsikt, men med ett tak alldeles bredvid där man kunde kliva ut och se ut över Manhattan. Tidiga morgnar snörade Markus på sig joggingskorna och sprang ut i en stad som vaknade. Jag låg kvar i sängen och drog mig, som jag älskar! På vägen tillbaka hämtade han bagels och kaffe som jag åt i sängen. Bagels med russin och kanel.

Hand i hand gav vi oss sedan ut. Hann inte med ens hälften av allt vi ville se och upptäcka men ändå så mycket att intrycken räckte lång tid därefter. Satt så länge vi ville på diners, restauranger och caféer. Pratade i hela meningar. Om livet och de fina barnen som var kvar hemma. Om den stora husrenoveringen vi var mitt uppe i. Njöt av att få en liten paus i det intensiva liv som är vårt och som vi älskar. Det var ljuvligt.

I kväll är det den stora Halloweenparaden i the Village. Den här gången missar vi den. Säkert nästa år också och året efter det. Men en dag, en dag åker vi tillbaka!

Kura inne

Vi hade ett gäng överblivna bananer och en fikasugen familj här hemma för ett tag sedan. Det slog mig att man kanske kunde baka någonting av de där bananerna i stället för att bara låta dem ligga och bli förstörda. Nu är det så att jag aldrig bakar med bananer utan fick börja med att leta recept. I Två systrars söta hittade jag en tigerkaka med banan, choklad och kokos. Den fick det bli! I min favoritbakform, en stjärna.

Kakan blev helt okej men är inget jag kommer att göra igen. Banan tillhör inte vår favoritfrukt och det fanns ju en anledning att just de blivit över i fruktfatet... Men att läsa i Systrarnas kokböcker gav mig en massa inspiration till framtida bakning! Det var roligt att återupptäcka de här böckerna som blivit lite bortglömda i min kokbokssamling.

Många med mig börjar tänka, drömma och planera inför julen redan nu. Tidigt kanske man kan tycka, men det är ju just tiden fram till julen som är den bästa! Både målet och vägen dit räknas absolut när det handlar om jul!

Det är nog ganska naturligt att vi dras till att vara tillsammans, ha det mysigt, äta gott och skapa tillsammans nu när mörkret och kylan drar oss inomhus. September och oktober kan ju vara riktigt fina månader då det är skönt att vara ute men sen, när alla löven har fallit och det är blött, blött, blött och kallt, är det klart att vi dras in i värmen. När julen väl är över och vi faktiskt går mot ljusare tider (även om det är mörkt lääänge till) tröttnar vi på att kura inne och vill ut i det vackert vintervita som förhoppningsvis är verklighet då. Åka skidor, skridskor, pulka och promenera. Eller hur?

Året följer sin naturliga rytm, speciellt i ett land som Sverige där årstidsskiftningarna är så tydliga, och jag tror vi mår bra av att dras med i det. Så nu blir det innemys, bak och pyssel ett par månader framöver! Jag gillar det.

Fondue

Vad kallt det har blivit! Snö och rimfrost i massor på morgnarna. Varmare luft är tydligen på väg men en försmak av vintern har vi definitivt fått. Visst blir livet lite omständligare den här delen av året (oj, vad mycket kläder som ska av och på små barn!) men det är riktigt mysigt, tycker jag!

Nu behöver vi mat som värmer både kropp och själ. Soppor, grytor och risgrynsgröt i all ära - den senaste veckan är det fondue som fått stå för värmen vid vårt köksbord! Ostfondue med baguette, morot och blomkål ena dagen och chokladfondue med frukt och marshmallows till efterrätt den andra. Så gott.

Ostfondue var vår bästa snabbmat som studenter i Lund. Det kanske inte är det första man tänker på till middag för en småbarnsfamilj dock, så det var länge sen vi tog fram grytan. Men de tyckte det var gott så vi lär servera det fler gånger! Chokladfonduen var det ju ingen tvekan om att de skulle älska... Vit och mörk choklad och marshmallows och olika frukter skurna i bitar. Jag blir sugen bara jag skriver orden!

Tidig morgon

Vi äter nästan aldrig framför TVn. Jag gillar verkligen själva idén om att samla familjen runt köksbordet, äta och prata tillsammans - även om måltiderna ofta i praktiken är mer av ett rörigt småbarnskaos än en rofylld stund... Men vi kommer väl dit så småningom!

Ibland dukar vi ändå upp med pizza på stora mattan framför TVn och tittar på film tillsammans och det är så mysigt! Tidiga helgmorgnar lockar också soffan mer än köksbordet och då bär vi dit kuddar och täcken och barnen trängs och myser tillsammans. Jag gör ett stort fat med mackor och barnen äter och tittar på Barnkanalen tills vi är redo att ta itu med dagen. En sån morgon har vi just nu.

Raka motsatsen till den lyxiga frukost vi åt varje morgon på hotellet i Baden-Baden där vi var två veckor i September. Ljuvligt var det! Och skönt var det sen att komma hem till det där köksbordet och limpmackor i soffan en tidig lördagsmorgon. Balansen i livet, ni vet.

Ståp!

Jag hittade den här skylten på handtaget till tjejernas rum för några dagar sedan. Egenhändigt ihopknåpad och väldigt tydlig i sitt budskap. Och så hittade jag lillasyster storgråtandes eftersom storasyster sa att hon inte fick komma in i deras gemensamma rum...

På vår "att-göra-lista" för den här vintern står (bland annat) att fixa till alla sovrum så att barnen äntligen kan få sina egna rum. Det har länge varit en bra lösning att tjejerna har delat rum. De har haft det mysigt tillsammans och tyckt om att ha varandras sällskap till natten. Den här sommaren har nya behov av eget utrymme definitivt vuxit fram och det märks att det är dags att de får sina egna rum och en klarare uppdelning mellan "mitt" och "ditt". Deras planer för hur rummen ska inredas är i full gång!

Jag misstänker att det kommer att bli både "tillträde-förbjudet"-skyltar på dörren, uppnålade affischer på väggarna, dagböcker med lås och hemliga lådor... Vi är på väg in i en ny fas i familjelivet nu och jag gillar det!

I stan och på landet

Vi bor i ett litet samhälle mitt i Sörmlands skogar. Många skulle nog protestera om jag sa att vi "bor på landet" men för mig är det så det känns. Visst har vi grannar, vägar, trottoarer, affärer, skola och allt sådant precis runt omkring oss. Men vi har också riktiga skogar, kohagar, sjöar, rådjur, ekorrar, traktorer, tystnad och perfekta stjärnhimlar. Här är tempot lugnt och människor hälsar när man möts. Det är ett bra ställe att bo på och vi är så glada att ha funnit denna plats.

Fast en del i mig längtar också efter stadsliv. Puls, utbud, höga hus och neonljus. Liv och rörelse. Jag måste ha en dos stad då och då för att känna att balansen är okej. Det behöver inte vara New York, Paris eller ens Stockholm. Eller jo, det också, men en alldeles vanlig svensk mellanstor stad räcker bra till vardags! För första gången på våra sju år här har jag nu fått till balansen på ett riktigt bra sätt. De flesta dagarna tillbringar jag "på landet" men två dagar i veckan tar jag numera tåget in till stan och jobbar.

Det är så skönt att sitta den där halvtimmen på tåget. Se landskapet svischa förbi. Läsa något. Bara blunda en stund. Och sen är jag i stan! Jag kryssar mellan människor och går snabbt. Hälsar inte på någon och är bara en bland alla på väg till jobb och skola. Den där stunden på morgonen när staden vaknar till liv älskar jag.

Sen är det lika skönt att åka tillbaka. Tillbaka hem. Det där med balans i livet, det är verkligen ingen dum grej.

Små fingrar

Klippa naglarna har aldrig varit en lätt match med våra barn. Vi har fått lirka, avleda och hålla fast en hel del för att hålla naglarna i ett hyfsat skick. I Catarina Kruusvals bok "Ellens visor och ramsor" fanns tills slut lösningen för att få till det hela utan att det tog halva kvällen! Med den här ramsan och rätt dramatisk betoning har det faktiskt gått som en dans, ett finger i taget:

-Jag vill ha mat, sa Tummetott.

-Var ska vi ta't, sa Slickepott.

-I mammas skafferi, sa Långeman.

-Vi törs inte, sa Gullebrand.

För lilla Vickevire svallrar!

Det har verkligen funkat med alla barnen. Tänk vad en del små tricks gör underverk för vardagspusslet!

När det vankas fin färg på naglarna är det dock aldrig något problem att hålla fingrarna stilla...

Alla Catarina Kruusvals böcker - och speciellt dem om Ellen - är stora favoriter hemma hos oss. Jag kan verkligen rekommendera dem!

Blanda gammalt och nytt

Det absolut vanligaste inredningstipset måste ju vara att man ska "blanda gammalt och nytt för att få ett personligt hem". Det måste ju också vara världens mest självklara tips! Vem gör inte det, liksom.

Man har några möbler och prylar som hänger med från barndomen, studentkorridorsrummet och första minilägenheten. Sen får man ett bord av någon och ärver några andra grejer. Hemma hos mamma och pappa hittar man ett par fina grejer som man "lånar" med sig hem. På vägen köper man också en hel del nytt, både sådant man verkligen vill ha och annat som mest är av nödvändighet. I dag handlar ju också de flesta, speciellt inredningsintresserade, på loppis. Så ett hem där man blandar gammalt och nytt måste ju bli resultatet för de allra allra flesta!

Vi har definitivt gjort på det viset. Och jag gillar det! Speciellt mycket tycker jag om att återanvända de saker som fanns i mitt eget barndomshem och det jag vet fanns hemma hos min man. Just nu är den mest populära leksaken här hemma BRIO-järnvägen - och det finns en rejäl samling räls och tåg! Det allra mesta lekte Markus med som liten och från honom kommer containerkranarna, de höj- och sänkbara broarna och andra avancerade grejer. Även från mitt barnrum kommer ett gäng räls som jag har gjort "finare" genom att färglägga i pastellfärger och som är märkta med namnen Anna och Jessica, som var min bästis i fem-årsåldern. Det är häftigt att se våra saker, så genomsyrade av hur vi var då, nu övertas av våra barn som gör dem till sina. Jag skulle tro att nästen hälften av barnens leksaker faktiskt är sådant som vi lekt med och älskat.

Vid Emils säng hänger den ena av två gardinlängder som fanns i mitt rum som liten. Jag känner mig så trygg när jag på kvällarna kryper ned i sängen under den för att natta honom. Kolla vilket fantastiskt mönster!

På hans överkast, som är en filt som hängt med Markus länge, finns både våra gamla och barnens nya gosedjur. Lisa sover i den säng som jag har sovit i från 8-årsåldern tills jag flyttade ihop med Markus. På hennes och Julias sängar ligger på dagarna de rosa mjuka överkasten som jag och min storasyster hade och som jag tillbringat så många lekande timmar på. Även Emils säng har funnits länge i Markus släkt. Madrasserna är ju förstås nya, kanske jag ska tillägga!

Ja, jag gillar det här med att blanda gammalt och nytt och skulle aldrig vilja ha det på något annat sätt.