Un café s'il vous plaît!

Jag hade såååå väldigt mycket hellre tagit en promenad genom Uzès gränder än kämpat med vagnen genom snömodden till Konsum idag. Så. Mycket. Hellre.

Supersura sunkmamman

Så här kände jag mig hela eftermiddagen: ooaaaaahhhh, grrrrrr, moooorrrr, aaaaahhhhhhh!!! Trött på snön som det inte går att köra vagn i. Trött på ungar som inte klär på sig. Trött på ungar som retar varandra. Trött och trött på att aldrig bli piggare fast jag sovit massor. Inträngd i ett hörn.

Och då skriker jag. Och barnen skriker. På mig och på varann. Vi är en skrikfamilj!

Ska man se det positivt så är det ju bra att alla känslor är tillåtna hemma hos oss och vi sopar inte konflikter under mattan... Fast det negativa är ju att man kan bli så trött på allt skrik. Få ont i huvudet och bli ännu argare. Speciellt när någon annan skriker!

Men sen tog pappan med sig tjejerna och slängde sopor och handlade på Konsum. Jag tog äntligen en dusch och tvättade håret (tofsen jag satte upp mitt på huvudet i förrgår kväll har fått sitta kvar och bilda något slags rufstufsfrisyr som verkligen inte gör en gladare!) och hela tiden lekte Emil så fint med sina grejer i lekhörnan bredvid. Jag fick det lilla andrummet jag så väl behövde. Ibland kan det lilla verkligen vara så avgörande.

Ska vi leka?

Det finns väl alltid saker man som förälder har dåligt samvete över. Ingen klarar allt och vi är nog många som ställer höga krav på oss själva som människor i allmänhet - och kanske som föräldrar i synnerhet. Ofta helt i onödan! Vi gör ju alla så gott vi kan och ofta räcker det så långt det behövs och mer därtill. Jag försöker att inte lida under samvetsoket utan se till det som är bra i stället och fokusera på det.

En sak jag är glad och stolt över är våra barns förmåga till kreativ och utforskande lek. De leker och leker och leker! De blir såklart osams ibland men allra mest leker de bara på och den ena leken leder till den andra. Jag hör hur de använder roller och händelser från något de sett på TV, läst eller upplevt och allt som oftast hör jag också mina egna ord i barnens mun - vilket kan göra mig både glad och ge mig en tankeställare!

Vi tillbringar mycket tid hemma. Tid som för barnen är helt fri att använda till lek, timme ut och timme in. Jag skulle ju kunna få dåligt samvete för att jag inte "drillar" mina barn och kör dem hit och dit till olika aktiviteter... Men jag tror att de faktiskt mår bra av all denna lektid hemma. Om de inte får leka nu när de är små när ska de då leka?

För sex år sedan

Så länge sedan. Så mycket som har hänt. Så mycket känslor, kärlek, lycka och slit. Älskade unge! 6 år idag - så stor och så liten på samma gång. Så många dimensioner som ryms i en och samma lilla kropp.

Det är fantastiskt på så många plan att skapa liv och sätta barn till världen. Först går man där med sin växande mage; drömmer, planerar, oroas och längtar om vartannat. Sedan finns plötsligt ett litet barn där. En ny liten människa som, trots att man burit henne inom sig, är en egen liten individ att upptäcka och lära känna. Helt sin egen! Och så väl som man sedan känner sitt barn, den relationen går inte att skapa på något annat sätt. Den kommer ifrån att finnas där dag och natt i såväl skrik och skratt som i frustration och nyfiken upptäckarlust. Att finnas där och stötta, hindra, peka ut vägen och följa med - allt i en ständig bergochdalbana! Det är sannerligen inte alltid lätt men åh! det finns inte heller någonting som går upp emot att få vara där och dela sitt liv med ett litet barn.

Förlåt mig, jag är lite sentimental... Men det är en stor dag idag! En sexåring i huset. Sex år. Wow!

Kalas!

Tårta, saft, kakor, sugrör, ballonger, lekar, fiskdamm, paket, musik och elva barn = ett perfekt födelsedagskalas för en blivande 6-åring! Lisa har lämnat prinsesstadiet bakom sig och det är numera bara "tuffa" grejer som gäller... Dukningen gick därför i svart, silver och grönt och till hennes stora lycka fanns bland annat polisgrejer, dinosaurier och skelettpennor i paketen!

På tisdag är det hennes riktiga födelsedag så då fortsätter firandet. Om en vecka har vi kalas igen (och då blir det minsann prinsesstema!) för vår blivande 4-åring... Det skiljer 2 år och sex dagar mellan systrarna - med tanke på att de hade samma beräknade födslodag är jag glad att det i alla fall är nästan en vecka mellan födelsedagarna! Mycket kalas blir det... Tur att jag tycker det är kul att baka tårta!

en lördagskväll

Det fixas och donas här hemma, i morgon är det kalas för vår blivande 6-åring! Vi kör en hälsosam blandning av hembakat och köpt.

Nu är klockan strax efter åtta på lördagskvällen och jag är så trött att jag ska stupa i säng! Det har varit några nätter med ont om sömn... Åh, det glamorösa livet som småbarnsförälder!

Godnatt!

Popcorn framför TVn

I ett annat liv hade jag inte haft en tanke på att ägna fredagskvällen åt att titta på Let´s Dance. Fast nu råkar det ju vara så att jag delar mitt liv med några som tycker att en stor skål med popcorn och gos i soffan är ett utmärkt sätt att tillbringa kvällen på...

Utsikten av att få vara uppe senare än den vanliga läggningstiden och kanske till och med somna med huvudet i mammas knä är också lockande. Att man ibland slocknar innan programmet ens börjat är smällar man får ta!

Hoppas nu bara att rätt person åker ut ikväll! Vi är stenhårda här hemma i soffan när vi bedömer dansprestationer och outfits... Nu laddar vi bara för att Melodifestivalen ska börja också!