onsdag 19 maj 2010

Ett möte


Under våren har vi åkt in till stan på tisdagseftermiddagarna för att vara med på en verksamhet för barn som muséets pedagoger har arrangerat. Det är en slags lärverkstad där barnen får prova på att till exempel baka bröd, gå till "torget" och tvätta på gammeldags vis. Olika teman varje gång. De håller till i en gammal smedbostad och både jag och barnen älskar att åka dit!

Sist vi var där kom en annan mamma som var där med sina barn fram till mig och sa: "Jag känner igen dig. Vi känner inte varandra men jag känner igen dig". Och jag tittade på henne och såg en total främling. Det fanns inte det minsta bekant över henne. Absolut ingenting. "Jag tror vi låg på bb tillsammans", sa jag. Och så var det visade det sig. Jag måste ha känt igen hennes röst utan att själv vara medveten om det.

Vi delade rum en natt på bb efter att vi båda fått vår andra dotter. Det var fullt så papporna kunde inte stanna kvar men i ärlighetens namn gjorde det inte så mycket. I stället pratade vi hela natten. Fokus låg på våra flickor som vi höll nära nära (så fort jag försökte lägga ned Julia skrek hon vilt!) och i den dämpade belysningen pratade vi om livet. Om barnafödande, motgångar, rädslor, lycka och drömmar. Det fanns liksom inget som var för personligt och det fanns inget behov av att vara tillrättalagd. Jag minns det som en magisk natt.


Sedan skiljdes vi åt. Vi bytte inte telefonnummer, sa inte att vi skulle träffas som föräldralediga på café i stan eller gå barnvagnspromenader. Vi visste nog båda att det ändå inte hade blivit något med det. Och det var fint som det var.

Fast fint var det också att nu plötsligt bara prata på, direkt vidare från där vi slutade för drygt fyra år sedan. Höra hur det gått med planer, drömmar, rädslor. Upptäcka att vi vet så mycket om varandra och kommer ihåg allt vi pratade om så tydligt. Och att vi faktiskt också, på olika håll, tänkt vidare på många av sakerna vi berättade för varandra. Det var ett häftigt möte, både då och nu, på många plan.

2 kommentarer:

hem ljuva hem- helena sa...

Vad häftigt! Det låter som att det finns en mening med att ni har träffat på varandra. Hur blev det den här gången, bytte ni telefonnummer? Kommer ni att ses igen? (-:

Anna Fredag sa...

Ja, den här gången bytte vi telefonnummer och jag tror faktiskt att vi kommer att träffas! Kanske är det så att det finns en mening bakom vissa möten, häftigt var det i alla fall :-)