Syskonkärlek när den är som bäst!
Det har varit några tuffa dagar här hemma. Markus har varit borta mycket på jobb och jag har kört hela racet själv. Fyra starka viljor som ska samsas, få sina behov tillfredsställda och önskningar uppfyllda är ju en ekvation som helt enkelt inte går ihop. Ibland får man bara lägga allt åt sidan, släppa planerna man gjort och följa med dit stormvågorna för en.
Och än en gång lär jag mig att jag är den där ringen som alla andra ringar sprids ifrån. När jag lugnar mig och stillar sinnet sprids det nya ringar och vi kommer i balans igen. Då blir faktiskt en del av de där planerna jag hade verklighet och vi kan ta en fin promenad bland höstlöven, fika och handla fingervantar utan att någon blir arg en endaste gång!
Men de där bullarna jag hade tänkt baka idag på kanelbullens dag blir det inget av med. Ingredienserna finns hemma men de får ligga kvar, orörda. Kanske har jag lust i morgon, kanske aldrig. Och det är okej!
2 kommentarer:
Oj, du gör det bra. Ibland tycker jag det är mycket då vi är två med två barn. Men ibland har man ju inget val. Hoppas du kan få lite egentid snart och ladda batterierna
Oj, ja det är samma här! Jag har köpt hem jäst till ett eventuellt bullbak varje helg nu i flera veckor, men nej, det kommer hela tiden andra saker emellan, ofta trevliga saker som tur är, så bullbaket får vänta lite till! (-:
Söt bild!!
Skicka en kommentar