lördag 14 november 2009

Mitt hem är min borg

I dag är det sex år sedan vi fick nycklarna i handen till vårt hus. Det första och enda hus vi tittade på när vi beslutade att det var dags att köpa hus. "Ni kan väl lägga ett bud eller nåt", sa mäklaren i golfbyxor som avskedsfras efter visningen. Och det gjorde vi och pressade priset rejält eftersom ingen annan var intresserad - eller galen nog...


Flyttlasset gick en gråtråkig novemberdag och vårt pick och pack med udda prylar och grejer vi samlat på oss under studenttiden lastades in i stora Salen. Väldigt praktiskt att sedan kunna ta en kartong i taget och inte behöva kliva över ouppackade lådor och saker.

Vårt hus är ett gammalt rejält trähus som en gång i tiden byggdes som ett slags Folkets Hus i det lilla samhället. På 1960-talet såldes det sedan vidare till en familj där mannen inredde snickeri i den stora Salen där tidigare dans, teater och biograf bedrivits. De hade snickeri kvar där ända tills vi köpte det.

Huset består av tre huskroppar som sitter ihop. I den ena delen har det ursprungligen funnits några små lägenheter på övervåningen och kapprum, föreningskök och matsal på nedervåningen. I den andra delen fanns Scenen med en stor öppning ut mot Salen som alltså finns i mitten och binder samman alla huskroppar. De förra ägarna bodde på övervåningen där det tidigare funnits flera smålägenheter men som de gjort om till en stor lägenhet med två sovrum, vardagsrum, kök och badrum. Det var också där vi flyttade in till en början.

Varje ägare sätter ju sin prägel på ett hus och bygger kanske om för att det ska passa de egna behoven bättre. I vårt fall har den förre ägaren byggt om rejält och även om det var praktiskt och funktionellt för dem så var det väldigt långt ifrån hur vi tänkte oss att använda huset. Scendelen var tex helt ombyggd till små förrådsrum och plats för ett stort pelletssilo. Läktaren som överblickar Salen var igenspikad och en ny trapp byggd som gjorde det omöjligt att ha en passage från hallen ut i Salen.

När jag tittar på gamla bilder, eller helt enkelt minns hur huset var för sex år sedan, undrar jag faktiskt själv varför vi föll för det här huset! Men det var de vackra fönstrena, rymden och ljuset som strålade in på det gamla trägolvet i Salen som gjorde det. Huset hade potential. Nu har det gått sex år och vi har lagt massor med arbetstimmar på att grundligt renovera och skapa det hem som vi såg framför oss när vi var på visningen.

Här några "före-och-efter-bilder" från hallen på övervåningen:


Ovan hallen innanför balkongen som tidigare använts som kontor och som vi renoverade och har inrett till en lekhörna åt barnen. Nedan ett annat hörn av den inre hallen:


En hel del arbete finns kvar att göra men vi är på god väg att skapa vårt drömboende!

5 kommentarer:

Grodmamman sa...

Kul att hitta tillbaka till dig! Läste ofta din blogg tidigare!:)
Vilket jobb ni har lagt ner och det blir såå fint. Häftigt med den stora salen ni har också.
Hoppas att ni snart är friska igen!
Kram

Hwita Villan sa...

Verkar som det är full rulle hos er! Men det är ju just det som du skriver - att huset har potential - som är viktigt. Då kan man ju skapa stt drömhem... Här hemma händer det inte mycket, känns det som... kanske delvis har att göra med att jag är soffliggandes och gravid, mannen har fått nytt jobb och tusen andra saker som pågår ;-). Men jag längtar efter att fortsätta skapa VÅRT drömhus. Såsom ni verkar göra :-).

Ha en skön söndag!'

Kram M

ღ Fyra årstider sa...

Wow vilken utmaning.
Kram Lotta

Karin hemochliv.blogg.se sa...

Samma här. Jag undrar också varför vi föll för vårt hus som ingen annan ville ha. Tur var väl det för då fick vi det inte så dyrt heller.

Tycker ert hus verkar väldigt läckert med stor potential!

Ajdins mamma sa...

Nu är det tider då varje krona är guldvärd och alla extrapengar är varmt välkomna.
Du har chansen att vinna 500SEK i kontanter. Besök min blogg för mer information.