fredag 18 september 2009

Att finnas där

Tigerkaka, vaniljglass och hallonsylt från sommarens självplockaräventyr (som avslutades med ett hejdundrande ösregn!) till eftermiddagsfikat är fredagslyx för små flickor. Och deras mamma!


Jag förstod på kommentarerna till förra inlägget att jag knappast är ensam om mina blandade känslor av att ständigt vara behövd. Det hade jag inte trott heller - även om det i de värsta stunderna är lätt att tänka att "det är bara jag som har det så här!"... Att aldrig få vara riktigt ifred är nog en del av föräldraskapet som är ofrånkomligt, man har ständigt sina små omkring sig!

Men det man också får uppleva i den här symbiosen är ju också den fantastiska känslan av att jag - bara genom att finnas där - kan vara allt för en annan människa. Att kunna lugna ett förtvivlat barn bara genom att visa sig, krama och helt enkelt finnas där. Det är en fantastisk känsla.

Vi har haft mycket sådant sista tiden med en liten kille med seperationsångest som inte längre vill sova själv i sin säng. Helt förtvivlat skriker han inifrån sitt rum och gråter så han hulkar. Den lättnad som kommer över honom då jag bär över honom till vår säng är obeskrivlig.

Tänk ibland är det fullt tillräckligt att bara vara lilla jag...


1 kommentar:

Persilja sa...

Vilken mysig blogg! Har bläddrat tillbaka och gillar inredningsbilderna särskilt.;D
Klart man måste få sova med sina föräldrar så länge man behöver. Usch för att förvivlat skrika och gråta från sitt rum!!! Tänk om du lyssnat på AnnaWahlgren som tycker att du inte ska gå dit. Kom bara att tänka på henne... Blä för såna råd. Han vill vara nära, det är ju bara mysigt!!!