fredag 12 februari 2010

Till nappfén


När man har fyllt fyra år då är det slut med napparna. Det finns ingen återvändo. Nappfén kommer och tar dom och ifall dom ligger i ett glas med vatten på köksbänken får man en guldpeng för varje napp. Det värsta är att nappfén tar napparna ändå, även om de inte ligger i ett glas, men då får man inga guldpengar. Tyvärr.


Det är inte lätt för en liten tjej som älskar sina nappar att sluta. Hon har helst haft flera stycken åt gången, samlat dem i olika väskor och haft dem i munnen väldigt mycket oftare än bara när hon ska sova. Vi har föreslagit några gånger senaste året att hon ska lägga napparna till nappfén (Lisa gav sina när hon var tre och ett halvt) men utan resultat. Vi beredde oss på några sömnlösa nätter och mycket gråt när det äntligen var dags.


Dagen efter sin födelsedag samlade vi tillsammans ihop alla nappar som gick att hitta. Hon fick välja glas och plockade en lång stund med napparna i burken tills hon slutligen vinkade hej-då till dem. Vi höll andan.

Lilltjejen däremot gick och lade sig och sov som en stock hela natten. Stormen vi befarat blev det ingenting med. Nu några dagar senare går det nappfria livet som en dans! Puh.

3 kommentarer:

Maria sa...

Så skönt att det gick bra! Två av mina barn har slutat när de blivit tre och ganska jobbigt de två första nätterna. Fiffigt med en nappfe!
Mitt tredje barn hon har inte haft napp, det var skönt att slippa med en avvänjning...

Prickig sa...

oj så duktig hon är :)
Min Lilla tjej är bara två men hon verkligen älskar napp och det kommer inte bli lätt att sluta...

Yogamamma sa...

vad härligt! Vi ska göra något liknande i höst när Signe blir fyra. Nu har hon själv föreslagit att nappen ska sova i vällingskåpet tills det är dags för henne att sova. Det funkar finfint.