Det är lätt att snurra på i vardagskarusellen. Det är mycket som händer varje dag, stort och smått om vartannat. Igen och igen och igen. Ofta tappar man utsikten över det stora perspektivet. Små detaljer, som egentligen är helt ovidkommande, blir stora problem eller höga hinder. Annat, som egentligen i långa loppet är så mycket viktigare, hafsas bara förbi för att det kanske är lättare just för stunden. Man ser liksom inte skogen för alla de där träden.
För mig hjälper det att tankemässigt hoppa framåt i tiden och se mitt liv i backspegeln. Vad som har hänt, vilka val jag gjorde och varför. Det är lätt att känna att allt ska hinnas med på en gång - familjeliv, karriär, långresor, husrenovering, utlandsjobb, spa-helger, sovmorgnar, brödbak och middagar till långt in på natten. När jag gör det här tankeexperimentet blir det tydligt hur livets olika delar hänger ihop, löser av varandra och hur det ena leder till det andra.
Livet har olika faser. Det tror jag att vi ska värna om. I stället för att känna en stress över att hinna allt som man vill hinna hjälper det, åtminstone mig, att tänka att allting faktiskt har sin tid. Det finns en tid för allt. Bara inte allt på en gång.
Jag jobbar då och då inom äldrevården här i det lilla samhälle där vi bor. Dom dagarna tänker jag mycket på vad jag egentligen vill med mitt liv, vad som är verkligt viktigt. Vad jag vill åstadkomma och vilka som är mina egentliga mål - just nu och på längre sikt. Vad jag vill se när jag tittar tillbaka på mitt liv. Det hjälper mig att behålla perspektivet. Här och nu.
