Hemma själv

Huset är tyst idag. Resten av familjen är i Stockholm över dagen. Farmor är också med så vi blev en för många för att rymmas i vår lilla bil. Planen var egentligen att ta tåget allihop men med bitande kyla, tre små barn och ett tågkaos man helst vill slippa så föreslog jag att de skulle ta bilen ändå.

Terrakottaarmén i all ära, men en dag alldeles för mig själv mitt i ett intensivt jullov? Ett helt okej tröstpris för min del. Jag kan ju till och med höra mina egna tankar!

Vänner och vitlöksbröd

Oj. Det är nästan så att man får blåsa bort spindelväv här inne. Öppna fönster på vid gavel och damma rent i hörnen. Egentligen vill jag ju blogga men det är så mycket som kommer i vägen. Livet till exempel. Vi gör väl ett nytt försök...

I dag har delar av familjen ägnat sig åt skidåkning. En tur till stan på förmiddagen för att komplettera skidutrustning till växande barn och en tur till vår lilla backe i närheten på eftermiddagen. Men lillkillen och jag stannade hemma. Och det var tur för annars hade jag missat det långa telefonsamtalet med min fina vän Maria, min allra bästa vän genom tonårstiden. Åh, vad skönt det var att få tid att prata i (nästan) lugn och ro!

När resten av familjen kom hem väntade soppa och vitlöksbröd. Jag har gjort vitlöksbröd tre gånger senaste veckan och inte tröttnat ännu - snarare utvecklat ett beroende! Så gott.

Mellandagar. Inte dumt alls.

Ett säkert tecken

Vantar och mössor torkar på rad i värmen från elementet. Det är ett säkert tecken - vintern är här! Om den kommit för att stanna återstår att se. Det är ju trots allt bara mitten av november. Jag har i alla fall redan skottat mig svettig två omgångar och förvånades av att jag tyckte det kändes så ljuvligt. Kall luft, kroppen som jobbar och det vackra ljus som skapas av den bländvita snön. Om den här vintern blir lika snörik som förra blir jag glad!

Min lille kille

Jag har haft en dag på tu man hand med min lille kille idag. Vi har åkt buss, fikat, handlat och varit på biblioteket. Och så har vi pratat en massa - det är han expert på min lille kille! Ena stunden är han Emil, i nästa Freddie och sen ska vi byta roller så han är mamma och jag är Emil. Vagnen är en traktor och av ihopknycklade servetter gör han ett flygplan. Han skrattar så han kiknar och sen tittar han strängt på mig och säger att han är arg på mig. En godisbit får jag smaka: "En och sen räcker det", säger han och härmar mig exakt. Han älskar sina "nappisar" och ifall han fick som han ville skulle han släpa med sig kudden överallt och aldrig byta örngott.

Mellan alla sätta-sig-på-tvären-situationer är han alldeles alldeles ljuvlig, min lille kille.

Bagels en regnig söndag

Jag bakade bagels i dag. Min favorit med russin och kanel (efter det här receptet). Om man inte kan ge sig ut i världen får man ta världen in i sitt hem! En café au lait och hembakad chokladcroissant kan ta oss till Frankrike på ett kick. Bagels med cream cheese och svart kaffe tog oss till NYC. För även om vi inte kan resa dit så ofta vi önskar i verkligheten, kan vi ju alltid drömma...

För precis två år sedan var vi ändå där, min Markus och jag. Fem hela dagar på tu man hand i NYC. Vi hade båda varit där tidigare men aldrig tillsammans. Vi bodde på ett litet hotell mitt i smeten. Små vindlande trappor tog oss högst upp till ett litet rum utan utsikt, men med ett tak alldeles bredvid där man kunde kliva ut och se ut över Manhattan. Tidiga morgnar snörade Markus på sig joggingskorna och sprang ut i en stad som vaknade. Jag låg kvar i sängen och drog mig, som jag älskar! På vägen tillbaka hämtade han bagels och kaffe som jag åt i sängen. Bagels med russin och kanel.

Hand i hand gav vi oss sedan ut. Hann inte med ens hälften av allt vi ville se och upptäcka men ändå så mycket att intrycken räckte lång tid därefter. Satt så länge vi ville på diners, restauranger och caféer. Pratade i hela meningar. Om livet och de fina barnen som var kvar hemma. Om den stora husrenoveringen vi var mitt uppe i. Njöt av att få en liten paus i det intensiva liv som är vårt och som vi älskar. Det var ljuvligt.

I kväll är det den stora Halloweenparaden i the Village. Den här gången missar vi den. Säkert nästa år också och året efter det. Men en dag, en dag åker vi tillbaka!

Kura inne

Vi hade ett gäng överblivna bananer och en fikasugen familj här hemma för ett tag sedan. Det slog mig att man kanske kunde baka någonting av de där bananerna i stället för att bara låta dem ligga och bli förstörda. Nu är det så att jag aldrig bakar med bananer utan fick börja med att leta recept. I Två systrars söta hittade jag en tigerkaka med banan, choklad och kokos. Den fick det bli! I min favoritbakform, en stjärna.

Kakan blev helt okej men är inget jag kommer att göra igen. Banan tillhör inte vår favoritfrukt och det fanns ju en anledning att just de blivit över i fruktfatet... Men att läsa i Systrarnas kokböcker gav mig en massa inspiration till framtida bakning! Det var roligt att återupptäcka de här böckerna som blivit lite bortglömda i min kokbokssamling.

Många med mig börjar tänka, drömma och planera inför julen redan nu. Tidigt kanske man kan tycka, men det är ju just tiden fram till julen som är den bästa! Både målet och vägen dit räknas absolut när det handlar om jul!

Det är nog ganska naturligt att vi dras till att vara tillsammans, ha det mysigt, äta gott och skapa tillsammans nu när mörkret och kylan drar oss inomhus. September och oktober kan ju vara riktigt fina månader då det är skönt att vara ute men sen, när alla löven har fallit och det är blött, blött, blött och kallt, är det klart att vi dras in i värmen. När julen väl är över och vi faktiskt går mot ljusare tider (även om det är mörkt lääänge till) tröttnar vi på att kura inne och vill ut i det vackert vintervita som förhoppningsvis är verklighet då. Åka skidor, skridskor, pulka och promenera. Eller hur?

Året följer sin naturliga rytm, speciellt i ett land som Sverige där årstidsskiftningarna är så tydliga, och jag tror vi mår bra av att dras med i det. Så nu blir det innemys, bak och pyssel ett par månader framöver! Jag gillar det.

Fondue

Vad kallt det har blivit! Snö och rimfrost i massor på morgnarna. Varmare luft är tydligen på väg men en försmak av vintern har vi definitivt fått. Visst blir livet lite omständligare den här delen av året (oj, vad mycket kläder som ska av och på små barn!) men det är riktigt mysigt, tycker jag!

Nu behöver vi mat som värmer både kropp och själ. Soppor, grytor och risgrynsgröt i all ära - den senaste veckan är det fondue som fått stå för värmen vid vårt köksbord! Ostfondue med baguette, morot och blomkål ena dagen och chokladfondue med frukt och marshmallows till efterrätt den andra. Så gott.

Ostfondue var vår bästa snabbmat som studenter i Lund. Det kanske inte är det första man tänker på till middag för en småbarnsfamilj dock, så det var länge sen vi tog fram grytan. Men de tyckte det var gott så vi lär servera det fler gånger! Chokladfonduen var det ju ingen tvekan om att de skulle älska... Vit och mörk choklad och marshmallows och olika frukter skurna i bitar. Jag blir sugen bara jag skriver orden!

Tidig morgon

Vi äter nästan aldrig framför TVn. Jag gillar verkligen själva idén om att samla familjen runt köksbordet, äta och prata tillsammans - även om måltiderna ofta i praktiken är mer av ett rörigt småbarnskaos än en rofylld stund... Men vi kommer väl dit så småningom!

Ibland dukar vi ändå upp med pizza på stora mattan framför TVn och tittar på film tillsammans och det är så mysigt! Tidiga helgmorgnar lockar också soffan mer än köksbordet och då bär vi dit kuddar och täcken och barnen trängs och myser tillsammans. Jag gör ett stort fat med mackor och barnen äter och tittar på Barnkanalen tills vi är redo att ta itu med dagen. En sån morgon har vi just nu.

Raka motsatsen till den lyxiga frukost vi åt varje morgon på hotellet i Baden-Baden där vi var två veckor i September. Ljuvligt var det! Och skönt var det sen att komma hem till det där köksbordet och limpmackor i soffan en tidig lördagsmorgon. Balansen i livet, ni vet.

Ståp!

Jag hittade den här skylten på handtaget till tjejernas rum för några dagar sedan. Egenhändigt ihopknåpad och väldigt tydlig i sitt budskap. Och så hittade jag lillasyster storgråtandes eftersom storasyster sa att hon inte fick komma in i deras gemensamma rum...

På vår "att-göra-lista" för den här vintern står (bland annat) att fixa till alla sovrum så att barnen äntligen kan få sina egna rum. Det har länge varit en bra lösning att tjejerna har delat rum. De har haft det mysigt tillsammans och tyckt om att ha varandras sällskap till natten. Den här sommaren har nya behov av eget utrymme definitivt vuxit fram och det märks att det är dags att de får sina egna rum och en klarare uppdelning mellan "mitt" och "ditt". Deras planer för hur rummen ska inredas är i full gång!

Jag misstänker att det kommer att bli både "tillträde-förbjudet"-skyltar på dörren, uppnålade affischer på väggarna, dagböcker med lås och hemliga lådor... Vi är på väg in i en ny fas i familjelivet nu och jag gillar det!

I stan och på landet

Vi bor i ett litet samhälle mitt i Sörmlands skogar. Många skulle nog protestera om jag sa att vi "bor på landet" men för mig är det så det känns. Visst har vi grannar, vägar, trottoarer, affärer, skola och allt sådant precis runt omkring oss. Men vi har också riktiga skogar, kohagar, sjöar, rådjur, ekorrar, traktorer, tystnad och perfekta stjärnhimlar. Här är tempot lugnt och människor hälsar när man möts. Det är ett bra ställe att bo på och vi är så glada att ha funnit denna plats.

Fast en del i mig längtar också efter stadsliv. Puls, utbud, höga hus och neonljus. Liv och rörelse. Jag måste ha en dos stad då och då för att känna att balansen är okej. Det behöver inte vara New York, Paris eller ens Stockholm. Eller jo, det också, men en alldeles vanlig svensk mellanstor stad räcker bra till vardags! För första gången på våra sju år här har jag nu fått till balansen på ett riktigt bra sätt. De flesta dagarna tillbringar jag "på landet" men två dagar i veckan tar jag numera tåget in till stan och jobbar.

Det är så skönt att sitta den där halvtimmen på tåget. Se landskapet svischa förbi. Läsa något. Bara blunda en stund. Och sen är jag i stan! Jag kryssar mellan människor och går snabbt. Hälsar inte på någon och är bara en bland alla på väg till jobb och skola. Den där stunden på morgonen när staden vaknar till liv älskar jag.

Sen är det lika skönt att åka tillbaka. Tillbaka hem. Det där med balans i livet, det är verkligen ingen dum grej.

Små fingrar

Klippa naglarna har aldrig varit en lätt match med våra barn. Vi har fått lirka, avleda och hålla fast en hel del för att hålla naglarna i ett hyfsat skick. I Catarina Kruusvals bok "Ellens visor och ramsor" fanns tills slut lösningen för att få till det hela utan att det tog halva kvällen! Med den här ramsan och rätt dramatisk betoning har det faktiskt gått som en dans, ett finger i taget:

-Jag vill ha mat, sa Tummetott.

-Var ska vi ta't, sa Slickepott.

-I mammas skafferi, sa Långeman.

-Vi törs inte, sa Gullebrand.

För lilla Vickevire svallrar!

Det har verkligen funkat med alla barnen. Tänk vad en del små tricks gör underverk för vardagspusslet!

När det vankas fin färg på naglarna är det dock aldrig något problem att hålla fingrarna stilla...

Alla Catarina Kruusvals böcker - och speciellt dem om Ellen - är stora favoriter hemma hos oss. Jag kan verkligen rekommendera dem!

Blanda gammalt och nytt

Det absolut vanligaste inredningstipset måste ju vara att man ska "blanda gammalt och nytt för att få ett personligt hem". Det måste ju också vara världens mest självklara tips! Vem gör inte det, liksom.

Man har några möbler och prylar som hänger med från barndomen, studentkorridorsrummet och första minilägenheten. Sen får man ett bord av någon och ärver några andra grejer. Hemma hos mamma och pappa hittar man ett par fina grejer som man "lånar" med sig hem. På vägen köper man också en hel del nytt, både sådant man verkligen vill ha och annat som mest är av nödvändighet. I dag handlar ju också de flesta, speciellt inredningsintresserade, på loppis. Så ett hem där man blandar gammalt och nytt måste ju bli resultatet för de allra allra flesta!

Vi har definitivt gjort på det viset. Och jag gillar det! Speciellt mycket tycker jag om att återanvända de saker som fanns i mitt eget barndomshem och det jag vet fanns hemma hos min man. Just nu är den mest populära leksaken här hemma BRIO-järnvägen - och det finns en rejäl samling räls och tåg! Det allra mesta lekte Markus med som liten och från honom kommer containerkranarna, de höj- och sänkbara broarna och andra avancerade grejer. Även från mitt barnrum kommer ett gäng räls som jag har gjort "finare" genom att färglägga i pastellfärger och som är märkta med namnen Anna och Jessica, som var min bästis i fem-årsåldern. Det är häftigt att se våra saker, så genomsyrade av hur vi var då, nu övertas av våra barn som gör dem till sina. Jag skulle tro att nästen hälften av barnens leksaker faktiskt är sådant som vi lekt med och älskat.

Vid Emils säng hänger den ena av två gardinlängder som fanns i mitt rum som liten. Jag känner mig så trygg när jag på kvällarna kryper ned i sängen under den för att natta honom. Kolla vilket fantastiskt mönster!

På hans överkast, som är en filt som hängt med Markus länge, finns både våra gamla och barnens nya gosedjur. Lisa sover i den säng som jag har sovit i från 8-årsåldern tills jag flyttade ihop med Markus. På hennes och Julias sängar ligger på dagarna de rosa mjuka överkasten som jag och min storasyster hade och som jag tillbringat så många lekande timmar på. Även Emils säng har funnits länge i Markus släkt. Madrasserna är ju förstås nya, kanske jag ska tillägga!

Ja, jag gillar det här med att blanda gammalt och nytt och skulle aldrig vilja ha det på något annat sätt.

Tillbaka

Hej igen! Det blev ett långt sommarlov här på bloggen. Ja, i verkliga livet också för den delen. I två hela månader var jag ledig tillsammans med barnen och sen, när vardagen lagom hade dragit igång, åkte vi på två veckors semester till Baden-Baden.

Men nu är hösten här på alla sätt och vis. Åh, vad jag älskar den här tiden på året då naturen är så vacker med sina skiftningar och luften är klar! I morse hade vi till och med frost.

Vardagsrutinerna börjar sätta sig ordentligt och för en gångs skull känns det faktiskt som att jag ligger steget före och inte efter i alla dagliga sysslor! Den här hösten verkar också bli den perfekta mixen av tid på jobbet (ett nytt roligt sådant!) och samtidigt mycket familjetid hemma. Precis som jag vill ha det.

Här känns det också bra att vara tillbaka. Vi ses snart igen!

Sommarlov pågår!

Här på bloggen är det tyst. I verkliga livet är det bra mycket mer liv och rörelse kan jag lova! Med tre barn hemma på låååångt sommarlov är varje dag ett äventyr - vissa dagar av det roliga slaget och andra dagar med mer av uppförsbacke och avgrundsstup... En oundviklig (och nyttig!) daglig träning i att behålla lugnet i kaoset och leva i varje stund som den är, får jag definitivt!

Det kommer att vara fortsatt tyst här ett tag. Jag behövs på annat håll. Oftast på flera håll samtidigt! Hit kommer jag tillbaka när höstvindarna driver oss inomhus. Nu lockas jag inte särskilt mycket av att sitta inne på övervåningen i ett varmt hus och svettas vid tangentbordet... Men visst är det härligt med den här värmen vi fått efter den långa vintern! Den var så välkommen.

En skön sommar önskar jag dig som läser det här! Vi ses!

1 juni

Sommaren är här! Kalendern säger det och jag tror nog att senaste tidens aktiviteter säger detsamma. Mycket tid i trädgården har det blivit. Cykelutflykt till badplatsen, barfotaspring och mängder av tufsiga blombuketter som plockas av stolta barn och adderas till samlingen på köksbordet. Maskrosor, syrener och en hel del annat som jag inte ens vet namnet på!

Julia blev alldeles förskräckt häromdagen när hon såg hur någon klippte gräset och helt obarmhärtigt mejade ned de vackra gula blommorna som växte där... Tur att vi har trädgården full med egna maskrosor!

Ett minne blott...

Det är svårt att tro att vi verkligen satt ute i helgen och fikade rabarberpaj. I dag slår regnet mot rutorna och temperaturen har krypit ned rejält. Men det var härligt så länge det varade!

En försmak av sommaren

Det var riktigt kvalmigt och otäckt tryckande varmt några dagar. I går kväll bröts det äntligen genom ett rejält åskväder och ett skyfall som inte var av denna värld. I morse kom vi ut till en solig dag med alldeles ren och klar luft. Vilken lättnad! Det blev en dag full med en försmak av allt som hör sommaren till. Det gick rasande fort från vinter till vår och nu verkar det som sommaren väntar alldeles bakom hörnet. Härligt!

Ett möte

Under våren har vi åkt in till stan på tisdagseftermiddagarna för att vara med på en verksamhet för barn som muséets pedagoger har arrangerat. Det är en slags lärverkstad där barnen får prova på att till exempel baka bröd, gå till "torget" och tvätta på gammeldags vis. Olika teman varje gång. De håller till i en gammal smedbostad och både jag och barnen älskar att åka dit!

Sist vi var där kom en annan mamma som var där med sina barn fram till mig och sa: "Jag känner igen dig. Vi känner inte varandra men jag känner igen dig". Och jag tittade på henne och såg en total främling. Det fanns inte det minsta bekant över henne. Absolut ingenting. "Jag tror vi låg på bb tillsammans", sa jag. Och så var det visade det sig. Jag måste ha känt igen hennes röst utan att själv vara medveten om det.

Vi delade rum en natt på bb efter att vi båda fått vår andra dotter. Det var fullt så papporna kunde inte stanna kvar men i ärlighetens namn gjorde det inte så mycket. I stället pratade vi hela natten. Fokus låg på våra flickor som vi höll nära nära (så fort jag försökte lägga ned Julia skrek hon vilt!) och i den dämpade belysningen pratade vi om livet. Om barnafödande, motgångar, rädslor, lycka och drömmar. Det fanns liksom inget som var för personligt och det fanns inget behov av att vara tillrättalagd. Jag minns det som en magisk natt.

Sedan skiljdes vi åt. Vi bytte inte telefonnummer, sa inte att vi skulle träffas som föräldralediga på café i stan eller gå barnvagnspromenader. Vi visste nog båda att det ändå inte hade blivit något med det. Och det var fint som det var.

Fast fint var det också att nu plötsligt bara prata på, direkt vidare från där vi slutade för drygt fyra år sedan. Höra hur det gått med planer, drömmar, rädslor. Upptäcka att vi vet så mycket om varandra och kommer ihåg allt vi pratade om så tydligt. Och att vi faktiskt också, på olika håll, tänkt vidare på många av sakerna vi berättade för varandra. Det var ett häftigt möte, både då och nu, på många plan.

Ett fantastiskt bröd!

Leila är för många, speciellt i bloggvärlden, den största inspirationskällan när det kommer till mat och bak. Och vad vore den svenska moderna fikakulturen utan Leila och hennes cupcakes?

Min absoluta favorit är ändå Anna Bergenström! Hennes kokböcker har verkligen format mitt sätt att skapa i köket. Min mamma och Anna Bergenström! Där har ni de två ben jag står på i köket.

I "Nya Annas mat" finns receptet till ett bröd med det talande namnet Ett fantastiskt bröd - och fantastiskt är det verkligen! Otroligt lätt att göra och väldigt väldigt gott att äta. Till soppa, med hummus, till ostar och vin, som hamburgerbröd, till frukost... Det är absolut godast nybakat men funkar även fint ett par dagar till om man rostar det i brödrosten.

Jag har bakat det i flera års tid nu och under vägen lagt till lite till det ursprungliga receptet.

Här har ni min variant!

Smula ned 25 g jäst i en bunke tillsammans med en stor nypa flingsalt och en klick flytande honung. Värm 1 dl mjölk och 5 dl vatten till 37°c och häll i bunken. Rör om tills allt löst upp sig. Häll i ca 1,5 dl havregryn och 1 dl solroskärnor (eller pumpakärnor) och rör om med tex en trägaffel. Nu ser det nästan ut som en gröt. Häll på vetemjöl (kanske 6 dl) lite i taget tills degen släpper lite från kanterna och ser ut mer som en deg än en gröt fast ändå ganska kladdig. Det är viktigt att inte arbeta för mycket med degen utan bara röra ihop det. Låt jäsa i 1 - 2 timmar i bunken med en duk över.

Värm ugnen till 240°c. Tippa sedan ut degen på mjölat bakbord och strö ganska mycket vetemjöl över. Det är viktigt att inte knåda degen nu heller så att luften behålls i degen! Skär degen i bitar som du vill ha dem - många små eller fyra långa smala bröd, kanske? Flytta över dem till en plåt och grädda direkt i mitten av ugnen i ca 15 -20 min. De ska få ordentligt med färg. Låt svalna utan att vara täckta med duk så blir de härligt sega på utsidan. Skaka bort överflödigt mjöl.

Testa det här brödet! Jag lovar, du kommer inte att bli besviken.

Vårfix i trädgården

Vad roligt det är att fixa i trädgården nu på våren! Jag går med min kratta och sekatör och städar och rensar och planerar och drömmer om allt vackert som komma skall... Det är helt klart nu på våren det är roligast - jag känner mig själv tillräcklig väl för att planera för en lättskött trädgård!

Det är ingen som brytt sig särskilt mycket om trädgården på många år vilket är väldigt skönt på sitt sätt för då känns varje liten bit vi gör i ordning som ett steg i rätt riktning och allt är kravlöst. Det kan liksom bara bli bättre!

Förra året började vi göra i ordning ett hörn av trädgården som varit helt vildvuxen. Nu finns där gräsmatta och några rosbuskar som förhoppningsvis växer till sig ordentligt om jag bara kan hindra rådjuren från att äta upp alla skott och vackra knoppar... I år ska vi bygga drivbänk / odlingslådor av gamla fönster från huset. Jag hakar också på trenden med en variant av pallkrageodling!

En plats för rabarberna har jag också ordnat. Vi hade förut rabarber på två olika ställen men nu har jag samlat dem på ett och håller tummarna för att de jag flyttade på ska rota sig ordentligt! Rabarber är så otroligt gott och praktiskt till mycket. Och så är det ju lättskött vilket passar mig perfekt!

En liten skål

Jag hittade en så fin liten blommig gammeldags skål på loppis för ett tag sedan. Jag hittar ofta fina skålar och fat av olika slag på loppis. De är nästan alltid blommiga. Och gammeldags. Problemet är att jag har väldigt mycket porslin hemma redan så det är sällan motiverat att köpa med ännu mer hem... Fast den här gången kunde jag bara inte motstå.

När jag kom hem förstod jag ju varför - den är ju helt perfekt att servera gröna ärtor i!

Titta! Den gröna randen har exakt samma nyans som gröna ärtor!

Och man måste ju bara ha en fin liten skål att servera just ärtor i, eller hur? En blommig. Och gammeldags. Eller hur? Jag visste det.

Lunch i trädgården

Ja, det var ju det här med årstidsväxlingen och rutiner som omkullkastas... Nya behov, nya aktiviteter och nya upplägg för dagen. En sån grej är lunchen en ledig dag hemma. Liten två-åring älskar att leka ute i trädgården och kan varken övertalas att följa med in och laga lunch eller lämnas utomhus utan vuxen några längre stunder. Det måste alltså gå snabbt!

Ugnspannkaka passar perfekt i det här läget! Den sköter sig själv i ugnen medan vi cyklar, gungar, krattar löv och städar i trädgården. När den är klar är det bara att skära i bitar, bre på lingonsylt och lägga upp på en bricka. Barnen tar en bit och äter direkt ur handen, sittandes på en filt vid husväggen. Gott!

Och det blir dessutom minimalt med disk! Vem kan ha något emot ett sånt upplägg? Inte den här mamman i alla fall...