Som i en grotta

Vilket snöfall vi hade här i dag! Det kändes som att vi var mitt i en snögrotta. Varmt och skönt var det inne förstås, och eftersom vi inte behövde ge oss ut, så var det bara mysigt. Nu har det slutat snöa och jag hade tur - Markus kom hem från jobbet lagom tills det var dags att skotta...

Han är fin, min Markus. Jobbar hela natten och halva dagen, stannar och handlar på vägen hem och skottar sen hela gårdsplanen. Det första han säger när vi möter honom i dörren är: "Åh, vad du är vacker!" och ger mig en puss innan han sätter sig på huk och låter barnen kasta sig på honom.

Låt snön falla. Vi har det fint här i vår grotta.

Jullov

Långa lov är ljuvliga på många sätt, fast mycket ordning och reda är det ju inte. I alla fall inte hemma hos oss. Nattlinnen stannar på halva (eller hela...) dagen och det blir inte mycket gjort. Om du frågar barnen så är det perfekt, förstås. De leker och leker och leker. Med varann och med kompisar och med alla nya julklappar och bara ibland ryker de ihop. Så är det ju inte alltid med de här tre små viljestarka barnen. Så visst är det perfekt, förstås. Sova ända till åtta får jag till och med!

Bara det att jag börjar tröttna lite. Måste få till lite ordning och reda, helt enkelt, den här sista jullovsveckan. I kväll ska barnen komma i säng i tid!

Gott nytt år!

De senaste två dagarna har innehållit allt det jag gillar. På nyårsafton ägnades hela dagen åt fix och trix inför kvällens fest. Som blev precis så mysig, glad och full av prat och skratt och mat hela kvällen lång, som jag önskat. Fondue och chokladtårta. Sen raketer och champagne och skål med grannarna på gatan. Mitt nyårslöfte: mer fest!

Nyårsdagen tillbringade jag i soffan där jag plöjde en hel bok på en dag. Barnen var ofta runt mig, på mig, hos mig och med växelvis uppmärksamhet i boken och på dem så var alla nöjda. Vi hämtade pizza till middag och klev inte ur pyjamasen på hela dagen.

Och så har jag fått en ny favoritkombination av blommor: mörkt rosa rosor och vita tulpaner. En bunt av varje har gett flera buketter runt om i huset. Så fint.

Till dig som kikar in här önskar jag ett riktigt Gott Nytt År!

Hemma själv

Huset är tyst idag. Resten av familjen är i Stockholm över dagen. Farmor är också med så vi blev en för många för att rymmas i vår lilla bil. Planen var egentligen att ta tåget allihop men med bitande kyla, tre små barn och ett tågkaos man helst vill slippa så föreslog jag att de skulle ta bilen ändå.

Terrakottaarmén i all ära, men en dag alldeles för mig själv mitt i ett intensivt jullov? Ett helt okej tröstpris för min del. Jag kan ju till och med höra mina egna tankar!

Vänner och vitlöksbröd

Oj. Det är nästan så att man får blåsa bort spindelväv här inne. Öppna fönster på vid gavel och damma rent i hörnen. Egentligen vill jag ju blogga men det är så mycket som kommer i vägen. Livet till exempel. Vi gör väl ett nytt försök...

I dag har delar av familjen ägnat sig åt skidåkning. En tur till stan på förmiddagen för att komplettera skidutrustning till växande barn och en tur till vår lilla backe i närheten på eftermiddagen. Men lillkillen och jag stannade hemma. Och det var tur för annars hade jag missat det långa telefonsamtalet med min fina vän Maria, min allra bästa vän genom tonårstiden. Åh, vad skönt det var att få tid att prata i (nästan) lugn och ro!

När resten av familjen kom hem väntade soppa och vitlöksbröd. Jag har gjort vitlöksbröd tre gånger senaste veckan och inte tröttnat ännu - snarare utvecklat ett beroende! Så gott.

Mellandagar. Inte dumt alls.

Ett säkert tecken

Vantar och mössor torkar på rad i värmen från elementet. Det är ett säkert tecken - vintern är här! Om den kommit för att stanna återstår att se. Det är ju trots allt bara mitten av november. Jag har i alla fall redan skottat mig svettig två omgångar och förvånades av att jag tyckte det kändes så ljuvligt. Kall luft, kroppen som jobbar och det vackra ljus som skapas av den bländvita snön. Om den här vintern blir lika snörik som förra blir jag glad!

Min lille kille

Jag har haft en dag på tu man hand med min lille kille idag. Vi har åkt buss, fikat, handlat och varit på biblioteket. Och så har vi pratat en massa - det är han expert på min lille kille! Ena stunden är han Emil, i nästa Freddie och sen ska vi byta roller så han är mamma och jag är Emil. Vagnen är en traktor och av ihopknycklade servetter gör han ett flygplan. Han skrattar så han kiknar och sen tittar han strängt på mig och säger att han är arg på mig. En godisbit får jag smaka: "En och sen räcker det", säger han och härmar mig exakt. Han älskar sina "nappisar" och ifall han fick som han ville skulle han släpa med sig kudden överallt och aldrig byta örngott.

Mellan alla sätta-sig-på-tvären-situationer är han alldeles alldeles ljuvlig, min lille kille.